Det här är jag: "Jag kommer aldrig bli hel. Aldrig om jag inte börjar tro på mig själv."

När jag var ung och dum så slog det mig aldrig vad som är rätt och fel. Det enda som fanns inuti mig var demoner och rebeller. Jag levde för varje timma, kämpade och slogs med mig själv. På det sättet tappade jag helt synen på omvärlden och vilka handlingar som ger konsekvenser. 
Jag såg mig aldrig då som ett offer till människan, men idag när jag kan blicka tillbaka så förstår jag själv att det var precis det jag var.
Jag gillar inte att tänka så; "Ett offer" men självdistans är något jag jobbat mig till. Något alla bör ha, något alla bör få lära sig att handskas med.

Jag burkar prata mycket om ångest, osäkerhet och mobbning. Jag brukar vilja prata med människor som inte har så mycket erfrenhet om ämnet för att kunna få dem på andra tankar. Kanske kan få dem att försöka förstå istället för att inte förstå överhuvudtaget. Men det är svårt. Det ska jag aldrig sticka under stolen med.

Jag fungerar på det sättet att om någon ber mig ge dem deras lillfinger, så ger jag dem hela handen. Jag tar ingen förgivet förutom mig själv. Jag är en pressare; jag pressar mig själv tills jag brister.
Det slog mig inatt när jag låg bredvid mina tvä ögonstenar som tog alldeles för mycket plats i sängen; "Jag kommer aldrig bli hel. Aldrig om jag inte börjar tro på mig själv."
Jag är nog bara skapt på det sättet. Jag är nog en utmanare till mig själv.

Utåt vill jag ofta alltid framstå som den starka, självsäkra och människan med gåsfjädrar som skiten bara rinner av. Jag vill att folk ska se den sidan hos mig. Jag vill inspirera andra till att känna så.
När den mer trasiga sidan inom mig tar plats och bryter sig igenom min fasad så tar jag till alla verktyg jag kan för att inte låta det synas. Det är då jag blir sådär utmattad att jag inte har den minsta lilla humorn kvar när jag beblandar mig med människor jag bryr mig som mest om. Det är då jag tilllåter mig själv att känna dessa känslor jag känner och det är då jag tappar kontrollen på hur mycket jag kan lätta på trycket. 
Jag blir arg, elak och fruktansvärt otålig. Medicingen i det är inte något kemiskt i det fallet, för mig blir det praktiskt. Det är då jag börjar skapa, göra saker med mina känslor till fysiska ting.

Det har varit min räddning. Det är det som har gjort att jag vill prata om problemen. Det är det som gör att jag vill inspirera. Det är det som gör mig själväsker. Det är det jag vet att jag är bäst på; kreativitet. Ingen kan ta den ifrån mig.
Jag är så besviken på mig själv, många gånger, för att jag inte använder mig utav min kreativitet mer. Jag vågar inte. Jag vill så mycket med den, jag vill blomma med den. Jag har en egen garderob där jag gömmer alla saker jag sytt, målat, byggt, gjort om, målat, peruker jag sytt för hand, tusen skisser på klänningar och kläder och bara en massa utklädningkostymer. Men det är i min garderob. gömt och plcokas bara fram nr jag känner mig stolt över allting jag skapat. Men det krävs så ycket energi till det att jag måste "bygga upp" inför det. jag måste få en viss tid på mig tills allting ska plcokas fram och visas offentligt.
ta tillexempel; halloween. Jag håller på i månader innan jag ska bära min outfit i några timmar. Allt ska vara perfekt, i minsta detalj. Absolut, det ger ju resultat också och mitt bekräftelse behov är stimulerat i några dagar därefter. men jag vill mer.

jag lever med ett sjukt bekräftelsebehov. Det vet jag. Jag vill synas och jag vill det mer. Jag vill stå i centrum och kunna visa upp vad jag kan, självlärd och stolt. Men jag har inget mod alls. Jag måste hitta det först och det tar säkerligen lika lång tid som det tagit att förstå vad jag vill.

Många säger till mig "Men varför jobbar du i klädbutik? Du borde jobba med make up, hår, teater, film, musik etc etc" 
- "Nog fan vet jag väll också om att det är det jag borde jobba med. men hur tar man sig dit? hur tar man ett steg i rätt riktning? Vem puschar mig? Du? jag?"

Det jag börjat inse är iallafall att jag kan inte sitta och vnta längre. jag måste bege mig mot ännu en strid som kan bli ljusare. Det måste gå att satsa. jag börjar nu. Jag måste.
 
no makeup; just me.
 
 

Tack, mamma och pappa, för all kreativitet som ni ger!

Under de snart trettio timmarna jag varit hemma hos mina föräldrar har det verkligen slagit mig hur fint dem har det hemma. Den har, enligt mig, äntligen hittat sin egna och rätta stil med hjälp av bara varandra.
Ni har länge frågat varifrån min kreativitet kommer ifrån? Här har ni svaret; mina föräldrar.
I hela min uppväxt har min pappa tillbringat mestadels av sin semeter med att bygga, bygga om, eller fixa saker. Min mamma har ständigt varit en liten pyssel-tant och kommit på roliga egna lösningar.
Nu har äntligen de fått krut i ändan och jag tycker att varje gång jag kommer hit så finns det nya saker att se.

När jag bad min pappa att gjuta en betong skiva till mig och svettsa ihop ben till ett stort matsalsbord så tändes nog en gnista hos både mamma och pappa. Som ni kan se på bilderna jag plåtade precis så har de en röd tråd igenom hela huset - även utomhus - med betong och järn. Jag älskar det!

Jag vill bara ge mina föräldrar cred för hur fint de gör hemma, och bilderna ni ser; Ja, de har gjort allting själva. Alla möbler, lampor osv - de är egen skapat. Sen syns det vad det är som är köpt, så det kan ni räkna ut själva.
sen är det flera bilde rfrån deras nya altan. Alltså så fina möbler! Dock stylade jag till det för bildernas skull, haha!

men visst har dem det fint?
 

Att gå från röd hårfärg till blond; jag har överträffat mig själv.

Tone, min kollega och vän, har under 3 års tid varit riktigt rödhårig. Nu har hon fått upp ögonen för den kalla, grå/silvriga trenden (svär på mitt liv att det var jag som gav henne idén haha) och vill få en mörkare botten med mer gråa och silveriga toner ut mot längderna och topparna.
Och självklart vill jag hjälpa henne!

Nu är detta en process då hon måste gå från rött (varmt) till grått (kallt) och hon vill göra det snabbare än vad som är möjligt, men! haha, i måndags gjorde vi två avfärgningar, en askblond toning och en nyansering. Hon fick en riktigt varm blond färg. Skiftningar i lite gul/oranga toner, men hon tilllätsig ha så i några dagar iallafall - till idag!

Idag slängde jag en blekning som skulle lyfta färgen ytterligare 4-5 nyanser, vilket det gjorde, sen kastade jag i en ljusaskblond i botten som jag sedan kammade och masserade ut i längderna. Fönade in lite (en tia i storlek) från Maria Nillas färgbomb silver bara för att få lite mer nyans och vipps så blev det såhär!

jag är helt galet nöjd med resultatet då vi bara lagt tid på det två ggr. Hon ska nu ha den här färgen ett tag då hennes hår har fått ta stryk nu. Så det hinner stärka sig lite igen innan vi börjar med slingor som ska gå mot grått.
Så snyggt, och Tone verkade även hon super nöjd!

jag känner att jag överträffat mig själv, haha! min planering över hur processen skulle gå ha gått exakt som jag velat, och lite bättre.
Här ser ni lite före och efter bilder.
Jag är ledsen att jag inte tog någon före bild med kameran, så det här är vad vi kan få ut utav det. det är samma dag som vi började processen - Ser ni hur rött det var!?
 
Och - som grädde på moset - så ska vi båda två till Sandra (min vän och kollega - hon med hatten ni vet?) som har 25 års fest! Och temat är: Rockabilly/50-tal - så passade på att slänga ihop en 50tals look till Tone en kavrt inna hon skulle springa till tvärbanan, ahha. Men det blev bra!