Tack, mamma och pappa, för all kreativitet som ni ger!

Under de snart trettio timmarna jag varit hemma hos mina föräldrar har det verkligen slagit mig hur fint dem har det hemma. Den har, enligt mig, äntligen hittat sin egna och rätta stil med hjälp av bara varandra.
Ni har länge frågat varifrån min kreativitet kommer ifrån? Här har ni svaret; mina föräldrar.
I hela min uppväxt har min pappa tillbringat mestadels av sin semeter med att bygga, bygga om, eller fixa saker. Min mamma har ständigt varit en liten pyssel-tant och kommit på roliga egna lösningar.
Nu har äntligen de fått krut i ändan och jag tycker att varje gång jag kommer hit så finns det nya saker att se.

När jag bad min pappa att gjuta en betong skiva till mig och svettsa ihop ben till ett stort matsalsbord så tändes nog en gnista hos både mamma och pappa. Som ni kan se på bilderna jag plåtade precis så har de en röd tråd igenom hela huset - även utomhus - med betong och järn. Jag älskar det!

Jag vill bara ge mina föräldrar cred för hur fint de gör hemma, och bilderna ni ser; Ja, de har gjort allting själva. Alla möbler, lampor osv - de är egen skapat. Sen syns det vad det är som är köpt, så det kan ni räkna ut själva.
sen är det flera bilde rfrån deras nya altan. Alltså så fina möbler! Dock stylade jag till det för bildernas skull, haha!

men visst har dem det fint?
 

...och att grannen tar sig en stänkare på balkongen.

Februari månad. Egentligen vill jag kalla det "sjukdomens månad". Jag har, så länge jag kan minnas, alltid åkt på en smäll under den här månaden. Jag minns att på min 20 årsdag så hade jag lungsäcksinflamation för andra gången i mitt liv. Det vill säga 40 graders feber, en frukatsnvärt vidrig värk i bröst och rygg och alla andra symptom du kan tänka dig. Lungsäcksiflamation är alltså en slags lunginflamation, fast lungorna fylls med vätska, hur vidrugt? Dock hade min finaste vänner annordnat en överraskningfest åt mig på kvällen, så jag bet ihop och faktiskt pallrade mig iväg. Helt oförglömligt och underbart - trotts min sjukdom.

Det här veckan har varit också i sjukdomens tecken. Jag har legat på den här soffan som jag sitter i nu dag in och dag ut. Knaprat antibiotika nu i några dagar och känner äntligen orken till att försöka använda mig utav det liv jag faktiskt har. Så i morgon åker jag till jobbet igen, och jag kan inte vara mer förväntansfull. Ska bli så kul!
Jag är så trött på att vara sjuk att jag kräks på tanken.

Idag har jag haft en typsik söndag. Långpromenader i en tidig vårsol tillsammans med min man och hund. Tittat på getter, hästar och kaniner. Varit i barkarby och spekulerat i dessa urtråkiga outletbutiker. Rob älskar barkaby - jag har väll andra saker att lägga kärlek på om man säger så, haha!
Vi har käkat toast nu på kvällen och på tvn rullar senaste Beck filmen. Inte så intresserad utav den måste jag säga. Man vet ju hur de börjar, hur de slutar och att grannen tar sig en stänkare på balkongen. That's it.

Innan sjukdomen bröt ut som en hejdundrade jordbävning i kroppen så plåtade jag nya bilder (dvs ny header också)
Slänger upp några stycken så ni får se, om ni intresserar er av sånt.
hej!
 
 
 

Frost-morgon.

Allt är täckt i frost. Precis allt. Det är som om självaste Elsa har "låtit det gå" (hehe) galet med frost skapandet.
Hur som, det är hur vackert som helst. Så kallt och gnistrande, det är som om kinderna drar ihop sig när man kommer ut.
Tycker nästan lite synd om våran mini cooper som får stå där ute och frysa i sin ensamhet. Även den är helt täckt med frost, haha!

Men hur vackert är det inte?