Äntligen fått träffa min systerson.

Nu har jag anlänt till Linköping och sitter nu på min systers jobb och väntar in min mamma som ska hämta upp mig och min syster son melwin. Ja, ni läste rätt. min syster har fått en liten lite liten bebis. 
Dock ingen mänskling, och vad gör det? Det är den minsta lilla chihuahua jag sett och absolut det gulligaste lilla monster - ever!

Känns gött och vara på hemmaplan. Dock förändras ingenting. Jag gick genom stan med min rullväska som en och en annan inföding och ser att allting ser precis ut som vanligt.
På något sätt känns det hyffsat positivt. Då vet man liksom vad man har och "falla tillbaka på".
 
Ikväll ska vi grilla, hur mysigt som helst.