Stunden då jag kan krypa ner i soffan med det finaste jag har.

Alltså, så himla värt att sova till nästan halv ett idag. Robin och jag studsade hand i han hem efter vi kramat om Britta en sista gång vid halv fyra i morse. Ganska så glad i hatten började jag små tjuta av glädje när jag förstod att hela dagen var över och att vi hade lyckats göra det till en av Brittas mest minnesvärda dagar.

Vi låg kvar i sängen länge idag, passade på när solen var framme att åka till en sjö. Jag ville bada men vädret var inte helt överens. Växlade mellan sol o moln konstant.
Vi fick i oss en bra måltid med grillad rostbiff och nu är vi alldeles strax på gränsen till vårt Stockholm.
Det krävs inte mer än två dagar innan jag saknar mitt hem. Så, bara tanken på att jag städade och allt sånt innan vi åkte i fredags gör mig så lycklig.
Finns inget bättre än att bara komma hem och allt är r-e-n-t! Eller hur?
Så vill bara hem och krypa ner i soffan och se senaste avsnitten av serier vi missat under veckan med det finaste jag har: min Robin.

Hoppas ni har haft en lika fin helg som jag. Nu ska jag leva på det här enda fram tills pridefestivalen äger rum.

Bilder från idag.