...och att grannen tar sig en stänkare på balkongen.

Februari månad. Egentligen vill jag kalla det "sjukdomens månad". Jag har, så länge jag kan minnas, alltid åkt på en smäll under den här månaden. Jag minns att på min 20 årsdag så hade jag lungsäcksinflamation för andra gången i mitt liv. Det vill säga 40 graders feber, en frukatsnvärt vidrig värk i bröst och rygg och alla andra symptom du kan tänka dig. Lungsäcksiflamation är alltså en slags lunginflamation, fast lungorna fylls med vätska, hur vidrugt? Dock hade min finaste vänner annordnat en överraskningfest åt mig på kvällen, så jag bet ihop och faktiskt pallrade mig iväg. Helt oförglömligt och underbart - trotts min sjukdom.

Det här veckan har varit också i sjukdomens tecken. Jag har legat på den här soffan som jag sitter i nu dag in och dag ut. Knaprat antibiotika nu i några dagar och känner äntligen orken till att försöka använda mig utav det liv jag faktiskt har. Så i morgon åker jag till jobbet igen, och jag kan inte vara mer förväntansfull. Ska bli så kul!
Jag är så trött på att vara sjuk att jag kräks på tanken.

Idag har jag haft en typsik söndag. Långpromenader i en tidig vårsol tillsammans med min man och hund. Tittat på getter, hästar och kaniner. Varit i barkarby och spekulerat i dessa urtråkiga outletbutiker. Rob älskar barkaby - jag har väll andra saker att lägga kärlek på om man säger så, haha!
Vi har käkat toast nu på kvällen och på tvn rullar senaste Beck filmen. Inte så intresserad utav den måste jag säga. Man vet ju hur de börjar, hur de slutar och att grannen tar sig en stänkare på balkongen. That's it.

Innan sjukdomen bröt ut som en hejdundrade jordbävning i kroppen så plåtade jag nya bilder (dvs ny header också)
Slänger upp några stycken så ni får se, om ni intresserar er av sånt.
hej!