Jag trodde aldrig det skulle göra så ont.

Vinkat av min fina mini gris Rocky som åkt hem till tant och farbror i Linköping på lite semester. Det är så sjukt hur mycket den där lilla krabaten är värd ibland. Men att det skulle göra ondare att vinka av honom här ifrån, alltså hemifrån Stockholm hade jag ingen aning om. Vi har alltid lämnat honom där  innan vi ska åka hem igen, så ja, känsliga Linus fällde som vanligt lite tårar när jag låst dörren efter att ha pussat honom hej då:
Jag älskar min vovve. Han är världens jobbigaste men den mest älskvärda lilla skit som finns.
Tönt faktorn på mig är väll ganska hög skulle jag säga. Haha!
Men om två veckor så är han i min famn igen.

Tåget rullar mig mot veckans andra (av fem) arbetspass, skönt och jobba kväll faktiskt. Framförallt om det går lika galant som igår. Tiden bara sprang iväg.
Dock kommer jag inte ner i varv alls på kvällen. Måste ligga vaken i minst två tre timmar. Så mina blå slogs inte igen förens vid tre tiden i natt, men jag börjar ju halv två, så vad gör det?

Hoppas på en bra dag, det ör allt jag kan säga, haha!


#1 - - Mamma:

Jag vet hur ont det gör ❤️ Kram

#2 - - GC:

Du har ett gott hjärta Linus.