Kan du stå för alla dåliga val och brister du gör och har?

Vad är dina största brister? 
Är det någonting vi faktiskt kan stå rak ryggade, rakt upp och ner och stå för?
Jah vet att jag kan stå för vissa svagheter och kassa beslut, men vissa grejer är lite svårare. Kanske för att det verkligen är intensiva och extrema brister?

Jag har förstått på senare tid, trots att jag fått det smetat i ansiktet i hela mitt liv, att den största bristen hos mig är mitt temperament. Trots att jag är egentligen värsta vanliga Svensson ungen så har mitt temperament klassats som en arg italienaren som precis fått sin pizzeria nerbränd. 
Amen typ så. 

Det är synd att det inte är förens på senare tid som jag kommit under full med det. Men jag har förstått det, men inte riktigt lärt mig att hantera det ännu.
Jag agerar gärna i affekt, vilket skapar konsekvenser. Jag vet om (det här har jag vetat så länge jag kan minnas) att om jag känner mig sårad, besviken, eller allmänt fel behandlad så går jag, undermedvetet någonstans, in i en sådan slags försvarsställning att jag gör allt, precis allt för att såra den människan som jag kan ha en diffus med. Dock kan jag inte hantera det, inte ännu, och jag får sådan vidrig ångest varje gång jag lugnat ner mig. Jag går igenom allting om och om för mig själv i huvudet tyst för mig själv. Samtidigt som jag måste göra något som tex: städa. 
Jag blir tyst, säger ingenting och håller mig gärna helt för mig själv. Men jag känner inte igen mig själv när jag väl agerar.
Min mamma säger alltid att jag blir ett monster, och det kanske stämmer.

Detta är inget snyft inlägg där jag tycker synd om mig själv. Nej nej, tvärtom. Detta är mer en uppgörelse för mig själv att faktiskt kunna inse hur fruktansvärt vidrig som person jag kan vara.
Dock tror jag mig själv veta om vart ifrån "allting kommer". Går vi tillbaka ca tio år i mitt liv så handlade hela mitt liv om att "ingenting säga" eller "försöka passa in".
Jag har burit på så mycket aggressioner i mitt liv att jag tror att det är därför jag tänder till, på minsta minsta lilla grej.
Jag kan nog inte låta någon människa "forma mig" eller få mig att "anpassa mig mera".
Jag tror jag är för stolt för det - vilket jag absolut inte borde vara.

Vi alla gör dåliga val, sviniga handlingar och agerar på ett grymt sätt då och då.
Vi måste inse det. Jag måste inse det.
Ingen är fan perfekt. Vi alla är lite illaluktande i självförtroendet, förståndet och personligheten ibland.

Jag börjar nu med att försöka ändra på mig och min syn på saker och ting. Nu!
Gör det ni med, prova, allting kanske blir lite lättare?

Här är dagens jag iallafall, med världens största fejk-leende. Masken är på!



#1 - - Henke:

Som vanligt klockrent. Modigt att va så öppen.
Min största brist är att jag söker otroligt mkt bekräftelse hela tiden.....med min bakgrund dom väldigt fet ät det något jag är ovan i duger åt mig extremt mkt av nu....nästan på ett besatt sätt..jag får extremt lätt "känslor" föe någon som ge mig rätt sorts bekräftelse, något jag hela tiden jobbar med.
Http://nouw.com/hsvensson

#2 - - Mamma:

Ja du blir ett monster! 😁
Men det är otroligt bra att du reflekterar över ditt beteende! Det är bara du själv som kan göra något åt det! Och du är på god väg...
Love you ❤️

#3 - - Veronica - var dig själv, för alla andra finns redan:

Grymt starkt av dig att berätta sådant här! Det är först när man är medveten om någonting som en förändring kan ske. Lycka till!