Som en förtrollning av herr Harry Potter.

Om jag hade haft sån sjuk dödslängtan så hade jag säkerligen avslutat mitt liv i morse, inget skämt alltså. Livsglädjen bara sögs ur mig och jag ville bara lägga mig ner och gråta. Allting kändes så ovärt, snett och allmänt fel.
Plus på det - så har jag aldrig, verkligen aldrig, varit såhär trött i hela mitt liv.
Mina ögon hölls aldrig öppna mer än fem sekunder. 
Slängde min 185 långa kropp i sätet på tåget och bara föll ihop. Somnade på en fingerknäppning. Som en Harry Potter förtrollning typ.

Just nu känns det aningen bättre, man möts på jobbet av leenden och glada själar. Det känns bra.
Jag har nu fått i mig lite frukost och könner mig iallafall aningen redo för dagen. Jag blickar framåt, det är tur det. Imorgon nör jag slutar tar jag direkt tåget, sen bussen mot klippor, vatten och en grill. Sen ledig hela helgen, hur underbart som helst.
Nu ska jag jobba vidare.
Hej då!